CHILI

Chili... redan namnet får det att vattnas i munnen på mig. Mustiga grytor med tomat och chili, grillat med hetta eller en chokladsås med sting... Att sen chilin växer så snällt och blir en frodig, grön buske gör ju inte saken sämre. Sommar... Men vad är det bästa? Jo, givetvis när frukterna börjar dyka upp, i grenvecken dyker det upp små stjälkar med en knöl i änden. Knölen växer snabbt till sig och bildar de mest fantasifulla former... Avlånga, klotrunda, fårade, klockformade... De kan växa kaxigt rakt upp eller de kan hänga snällt ner, de kan vara röda, gröna, gula, orangea, vita, bruna, lila... Ja, det finns tom blåaktiga... De kan vara stora som paprikor eller de kan vara små som rönnbär... En otrolig variation! Men givetvis är det inte slut där... Smaken varierar ju givetvis också! De kan smaka sött, fruktigt, pepprigt, bara starkt... eller varför inte choklad? Bara att välja. Sen får man ju inte glömma styrkan i smaken... Allt mellan att du behöver en handfull för att få någon smak alls, till att du bränner sönder tungan av en knivsudd! ...den sistnämnda är inte alltid så trevlig... För att kunna tillreda chilin behöver man ju oftast röra vid den. Sen gäller det att hålla fingrarna från ögon, näsa, mun... Men tro inte det är lätt!

Hettan i chilin gör att blodkärlen vidgas, slemhinnorna påverkas, vilket i sin tur kan göra att det kliar lite i ögonen och näsan... :/ Men samtidigt värmer det ju skönt :)

I mitt växthus blev det tre sorter i år. Den ganska svaga Jamaican bell hade jag övervintrat i uterummet sen förra året. Två plantor. Den ena blev nästan manshög.

Två plantor gul habañero blev det också. Vissa av frukterna blev mycket starka... Men den har en mycket god smak. Och så vacker!

Den tredje sorten är en typ av röd spansk peppar, som har medelhetta, är lätt att skära eller klippa så mycket man vill av och gör att jag längtar till indianernas land eller kanske Ungern... hela vintern. Upphängd på tork finns nog inget bättre :) Till slut kan man ju fuska lite och "snabb"torka en del av chilin (får inte gå för fort för då utvecklas inte smakerna som de ska!) så att man kan göra lite egna "chiliflakes" att gnida in filéen med innan den ska på grillen :)

...och i varje frukt finns mängder med kärnor. Varje kärna kan bli en ny planta med massor av frukter... Redan i januari, februari är det dags att så... Lite extra ljus och värme eller testa i köksfönstret! Även köpta chilifrukter har kärnor...

Förändring...

Hittade en skiva med trädgårdsbilder från 2004. Knappt jag ser på vissa bilder var de är tagna!!! Kan det ändra sig så mycket på 6 år??? Jo visst har vi ändrat om både en och två och flera gånger... Men ändå!!! Häng med på en liten tidsresa... Då och nu...

Ordning...?

Nu börjer det bli ordning i min trädgård... Jo, det är mycket kvar, men största problemet som jag ser det, är att ordning och trädgård inte riktigt går ihop. Jag, ordning och trädgård går inte ihop. Okej, jag och trädgård går bra, men de andra... Hmmm... Gunnel Carlsson myntade för några år sedan i TV-programmet Gröna rum, uttrycket "sillsalladsträdgård". Det tog jag genast till mig. Det passade så bra på min trädgård. Växterna som sår sig får stå kvar där de vill vara... Rimmar inte så bra med ordning, men funkar bra och är ganska trevligt... Men nu är jag lite trött på det där (tillfälligt iaf...). Jag vill att varje växt ska få växa för sig själv. De behöver ju inte växa in i varandra hur som helst... Därav denna nytänkta ordning... De växter som gärna sår sig har blivit många. Akleja, Aklejruta, Stjärnflocka, Temynta, violer osv... Det var roligt att samla ihop dem och få se massverkan. Sen finns det andra som inte sår sig, men som visat sig vara riktiga rymmare. En sån är höstastern. Brer ut sig hur mycket som helst. Och blir det en rotbit kvar i jorden... Vips så har man ett nytt bestånd!!! Men värst är nog ändå den lilla söta... Alltså vitpyttan. Hemma hos min mor och far har det sedan jag var liten funnits ett lagom stort bestånd av vitpytta. Alltid lika söta. Givetvis ville jag ha en bit av den. Perfekt till buketter mm. Rotbiten åkte ner i jorden där den fick plats. Trångt var det givetvis. Förra året bestämde jag mig för att flytta på den, den började sticka ut i andra växter... Jag grävde och drog och trodde jag fått bort den. Hah! Det dök upp små söta, vita blommor lite överallt... I år när det då var storstädning, fanns det givetvis rötter och småplantor överallt. 2-3 meter får ursprungsläget... Inget stort som brer ut sig, men ändå... Givetvis kunde jag inte slänga dem... De fick förpassas till utkanten, till snigelland. Innan jag täckte över rötterna med jord, tittade jag en gång extra på dem. Hmmm. Väldigt lika kvegrötter. Inte så konstigt kanske att de försöker rymma när man börjar gräva runt i dem...

Men tilbaka till ordningen. Allting i naturen går mot kaos. Så kommer även min trädgård att göra igen. Snart. För många fröplantor kommer att dyka upp på fel ställe igen. Och jag kommer att ha svårt för att rensa bort och slänga dem. Men även i trädgården får man väl göra en storstädning då och då...

Aspzilla - the mighty

En helg med mycket grävande och flyttande har det blivit. Perfekt väder för att vara ute, men för att flytta växter är det kanske inte helt optimalt... Fast det ska ju regna hela veckan nu, så då får de lite vatten ändå.

Utanför vår tomt har det tidigare (fram till förra året) vuxit en aspskog. Det skulle aldrig blivit någon skog där, men Skanska, som byggde området här, gav marken till kommunen när de byggt färdigt. Kommunen missade det. Under 10 år var det alltså ingen som riktigt ägde marken. Med det följer att ingen riktigt skötte om den heller... Den användes mest som soptipp. När vi flyttade hit för 9 år sedan, började vi röja undan lite för att göra snyggt. Det var gott om små träd och några lite större... För ett år sedan var det många träd som var större. Vi fick hjälp med att rensa.

Problemet med aspar som sågas ner, är att de vill inte gärna dö. Har de inte kvar sin stam, får de väl skicka upp nya små plantor längs med rötterna istället. Den före detta skogen är nu full av sly. Mina rabatter fylls lätt också. I dag tänkte vi gå till motangrepp. Beväpnad till tänderna satte min man igång att gräva och dra. Aspzilla - the mighty, skulle bort! Det var nog inte så bra för hans troligen spruckna revben... Men vad gör man inte för sin fru???

Sniglar vs kirskål... eller att aldrig kunna göra färdigt...

Har under flera år fått höra hemska historier om kirskål. Jag tror Kirskål är ett underjordiskt monster som skickar upp en massa tentakler för att förgöra oss. Hugger du av en, så kommer det 16 nya istället... Fast jag är förskonad från det problemet. Än så länge. Jag har ett annat problem. Andra monster. De är bruna, slemmiga och väldigt hungriga. Tyvärr har vi ungefär samma smak. God sallad, rädisor, riddarsporrar, rosenkragar och alla små söta (av mig sådda) fröplantor... De här monstren klipps varje kväll och vissa morgnar i två delar. Kan det vara så att varje del blir en ny snigel? Eller 72 kanske???

I början av våren är man glad för allting som växer. I år ska allting bli fint. Man drömmer om gröna stora ruggar av både det ena och det andra. I år ska allting växa jättebra och bli perfekt... Men så händer något. Påskliljorna slår inte ut riktigt, de är först halva, sen inte alls. Tittar man närmre så är de inte ens gula och gröna längre, utan bruna!!! Saxen kommer ut och så börjar jakten. Kampen. Vid den här tiden i maj är det dags att börja tröttna. Inse att man ändå inte vinner. Trädgården är inte lika rolig längre. Den delas med inkräktande, slemmiga monster. Jag tröttnar och har inte riktigt lika stor lust att ändra om trädgården längre... Den där första energin, som gör att alla projekt kommer igång, den börjar sina. Går på sparlåga. Monstren tog den. Dålig på att slutföra... (men ni ska se att det här SKA jag göra färdigt!)

Om man då börjar fundera i biologiska termer och banor istället... Hur såg sniglarna ut de första åren här??? Jo, åt det rödbruna hållet. Synliga mot min jord. De som syntes bäst, de dog snabbast och med störst sannolikhet. Hur ser sniglarna ut idag??? Jo mörkbruna. Samma färg som min jord när den är blöt. Intressant ur evolutionär synpunkt. Skrämmande ur trädgårdssynpunkt.

Har också funderat på om man skulle kunna använda sig av den här selektionsmetoden för att få fram sniglar med de anlag man vill ha... De kan ju faktiskt finnas sådana. Kanske skulle man låta bli att klippa sniglar som äter på döda växter. Kanske skulle man låta bli de som äter ogräs... Kanske kan vi till slut ställa hemskheterna mot varandra... Sniglar som enbart livnär sig på kirskål. Monster vs. monster!!!

Vad hände???

Åkte bort i går. Såg alltså inte min trädgård på hela dagen... I morse, innan jobbet gick jag ut en sväng. Vad har hänt? Har jag varit borta en vecka??? Påskliljorna som var gula och fina i tisdags, de var bara gröna. Häggen, vars första blomma jag njöt av i tisdags, blommar nu för fullt. Bedövande, underbar doft. Ask och Asp har vecklat ut sina löv. Hoppsan det blev helt plötsligt en skog! Grannens hus som fanns i tisdags, är nästan borta nu. Och vad hände med funkians spetsiga lansar? Stora platta blad... De nästan svarta tulpanerna har slagit ut, de vita tulpanerna har blommat färdigt. Plommonträdet tappar sina kronblad och äppelträden håller på att byta färg från brungrönt till rosa... Jag hinner inte med! Kan någon sätta in några extra veckor här i maj istället för de där 7 veckorna i januari (som min mamma säger att det finns...)??? För nu när allting händer, ska jag börja sätta betyg...

Slumpen-eller att ändra fokus...

Det här är mitt körsbärsträd. Eller rättare sagt; det här är min äldsta dotters körsbärsträd. Dottern är 18, trädet är typ 7. Dottern fick trädet som vinst i någon tävling. Trädet, som inte var så stort då, ca 50 cm kanske..., fick en tillfällig plats i perennrabatten (ja, den där, där allt står huller om buller och man sätter ner nya saker där det finns ett litet hål...). För 3 år sedan tyckte vi att trädet började bli lite stort. Det är nog dags att flytta det om vi ska... För 2 år sedan fick trädet 4 blommor. 2 blev körsbär. Ett åts av en fågel, ett delade jag och dottern på. Lite för tidigt visade det sig. Det var inte moget och alltså väldigt surt... Det var ännu mer akut att flytta trädet. Men det fick ett års resprit till. "Vi väntar och ser till nästa år om det kommer några bär och om de är goda...". Det var alltså sågen eller vara kvar på sin plats som gällde nu. Förra våren var det en hel del blommor på trädet. Körsbärsträdet, som visade sig vara ett klarbärsträd, fick goda bär, men de var lite svåra att plocka... Som ni minns hamnade trädet mitt i perennrabatten... Runt trädet finns alltså fullt av perenner och lite, lite jord... Det var svårt att hitta bra ställen till stegen.

I år, då ska det hända något nytt. I år är det inte längre aktuellt att flytta trädet. Trädet får istället stå kvar och bilda nav i hela trädgården. De flesta av perennerna, lökarna och buskarna runt om kring får en flytt. Ja, tillochmed gräsmattan får en flytt. Allt för att trädet hamnade där trädet hamnade. På den enda, för tillfället lediga jordplätten i perennrabatten...

Min plan...

Så här ser min plan ut... Någon som tror jag kommer att följa den??? Jag kan säga att det är inte den första jag gjort... Men jag tror det är den bästa! (Hittills iaf...) Trädgården har haft många skepnader. Gräsmattan har flyttat runt lika mycket som växterna... Och nu finns ett nytt växthus också! Stort, men börjar redan bli för fullt... Det finns för många sorters tomater. Köpte en hel del fröer från Impecta i vintras. Valde noga för att inte få för många sorter. Bra. Sådde bara 4 frön per sort för att inte bli översvämmad av plantor. Också bra. Det blev ju ganska lagom fullt :) ...men så hade ju min mamma sått några väldigt goda sorter... och så de där fröna jag köpte till henne i London förra året... En sån planta kan ju också vara roligt att testa... Och så var vi på "Kinnekulle Tomat" i Hällekis. Skulle bara köpa lite goda, roliga tomater. Men givetvis blev det ett par tomatplantor också... Nu börjar det bli fullt... :/ Paprika, chili, gurka, meloner, basilika och allt annat jag vill ha måste ju också få plats!!! Kanske får bära ut lilla sittgruppen från växthuset igen. I morgon ska det ju bli varmt! :)

Jaha, då var man här...

Jag trodde inte jag hade tid att blogga... Men vad gör man med alla tankar och funderingar om ingen är i närheten för att lyssna just för tillfället??? Ja, man skaffar sig kanske en blogg... Mest tid att fundera har jag när jag gräver och grejar i trädgården. Och vill någon följa med på "omvandlingen" av min trädgård (okej, den pågår hela tiden, men nu är det meningen att den ska få någon typ av struktur...), så är det bara att titta in här lite då och då, för här tänkte jag lägga ut lite bilder osv... Det är åtminstone vad jag tror kommer att hända här... Just nu.