lördag 19 oktober 2013

Skön höst!

Jag har alltid sagt att jag inte gillar hösten... Men i år har jag kommit på att det är ju inte sant! Hösten är ju en underbar årstid! Vad jag inte gillar är ju att höst betyder att vi är på väg mot mörkare, kallare tider. En tid när det mesta är grått. Dagarna är korta. Man jobbar inomhus de få timmar på dagen när det är tillräckligt ljust för att man ska se att göra något överhuvudtaget. Man blir trött och vill bara krypa ner under ett tjockt täcke och sova fram till mars...
I år har det varit en underbar höst! Träden har underbara höstfärger. Jag älskar lönnar! Himmeln har varit förhållandevis mycket blå och stormarna har än så länge hållit sig borta. Senaste natten fick alla utekrukväxter komma in i vardagsrummet och skydda sig från kylan. Det gick bra. De är ute igen.



torsdag 12 maj 2011

Mitt grönsaksland!!!


Äntligen! ...jo, nu står de faktiskt där. Mina nya, fina odlingslådor. Alldeles blank plåt. Man kan nästan spegla sig i dem. Men snart blir det ändring på det. Det kommer att bli hur vackert som helst med grönskan mot den rostiga plåten!
Nästan hela påsklovet gick åt till att gräva, skyffla, flytta, lassa, bära, kånka... Vilket utegym vi hade! 10 ton grus att flytta. Lika mycket jord att gräva bort och flytta. Grästorvor att slita loss, betongsten att bära och lägga... En underbar kontrast till våra vanliga jobb! Och som sagt; odlingslådor blev det. Och kantsten runt rabatterna blev det. Och en gång fram till växthuset blev det... Inte för att allting är färdigt, men en god bit på väg är vi! :)

Bönor på blötläggning som väntar på jord...

Plåtlådor som väntar...

Börjar komma på plats

Äntligen färdigt för sådd!

Resten av trädgården; Öland längst bak till vänster, Scented garden i förgrunden. Rakt fram bakom körsbärsnavet, ligger båten och så småningom hamnar västerhavet till höger i bild. :)


torsdag 27 januari 2011

Skönt förfall eller att åldras med skönhet...

Ingen kan väl åldras så skönt som tulpanen... Redan mitt i vintern spränger den sig genom marken, för att när solen börjar kika fram, på allvar börja sträcka och töja på sig. Framåt mars-april kan man få se underbara knubbiga knoppar, väntandes på en solig dag, när de kan visa sig i full färgprakt. Sprakande, vitamininjektioner till vintertrötta ögon. Man kryper närmre för att få en liten försiktig titt inuti. Lite så där i smyg. Det känns ganska hemligt och intimt på något sätt... Sen står de där och blommar. De sträcker sig högre och högra mot ljuset. Ljuset som i sin tur blir starkare och starkare ju längre in på den sköna årstiden vi kommer.
Men så en dag... Kronbladen, fortfarande fulla av färg, faller av. Ett efter ett färgar de marken med sina underbara färger... Det är sommar...
Men nu drömmer jag mig i förväg känner jag! Det är ju tulpanerna på bordet jag tänkte skriva om! Än så länge är marken frusen, snön ligger vit som ett täcke till sovande tulpaner utomhus... Men i blomsteraffären! Där finns det tulpaner nu! Bunt efter bunt står de i hinkar och lockar med sina, även de, vitamininjektionsfärger. Man tar hem den lilla tunna bunten tulpaner. Sätter i en vas (i kallt vatten och med plasten på första timmen så klart! :)). Sen händer det. Stjälkarna växer, kalkarna öppnar sig. Buketten blir stor... Men efter några dagar börjar bladen blekna. Inte så kul. Kronbladen gör inte som utomhus att de ramlar av. De rullar ihop sig istället. Stjälkarna vrider sig, tulpanen åldras. Men blomman har ju kvar sin färg! Lite djupare och inte fullt så intensiv. Kronbladen vrider sig konstfullt runt ståndare och pistiller. De är fortfarande vackra! Tulpaner i vas åldras ganska snabbt. Men titta på dem en gång till innan du slänger ut dem. De åldras med skönhet...

tisdag 25 januari 2011

Den bästa tiden?

Nytt utseende på min blogg:) Kanske är det så att det börjar kännas lite vår i luften? Dags att förnya? Gick hem från jobbet idag. Utan termobyxor! Underbart! Väl hemma, var det fortfarande ljust, så jag bestämde mig för att hämta sekatören och klippa lite på min vinranka... Ska ske senast till jul, men vem vill vara ute då? Här blir det inte av i alla fall... Men idag fick den sig en liten frisering. Och att klippa med saxen ger lätt mersmak. Skulle bara titta lite på äppelträden... Men nu är de klippta också! Nu börjar det! Våren börjar närma sig! Trädgårdsåret har börjat! :) Det här är på ett sätt den bästa tiden på året. Det går åt rätt håll och man har hela härligheten framför sig... Nästa steg är att börja leta knoppar och sätta igång sådden :)

torsdag 18 november 2010

CHILI

Chili... redan namnet får det att vattnas i munnen på mig. Mustiga grytor med tomat och chili, grillat med hetta eller en chokladsås med sting... Att sen chilin växer så snällt och blir en frodig, grön buske gör ju inte saken sämre. Sommar... Men vad är det bästa? Jo, givetvis när frukterna börjar dyka upp, i grenvecken dyker det upp små stjälkar med en knöl i änden. Knölen växer snabbt till sig och bildar de mest fantasifulla former... Avlånga, klotrunda, fårade, klockformade... De kan växa kaxigt rakt upp eller de kan hänga snällt ner, de kan vara röda, gröna, gula, orangea, vita, bruna, lila... Ja, det finns tom blåaktiga... De kan vara stora som paprikor eller de kan vara små som rönnbär... En otrolig variation! Men givetvis är det inte slut där... Smaken varierar ju givetvis också! De kan smaka sött, fruktigt, pepprigt, bara starkt... eller varför inte choklad? Bara att välja. Sen får man ju inte glömma styrkan i smaken... Allt mellan att du behöver en handfull för att få någon smak alls, till att du bränner sönder tungan av en knivsudd! ...den sistnämnda är inte alltid så trevlig... För att kunna tillreda chilin behöver man ju oftast röra vid den. Sen gäller det att hålla fingrarna från ögon, näsa, mun... Men tro inte det är lätt!
Hettan i chilin gör att blodkärlen vidgas, slemhinnorna påverkas, vilket i sin tur kan göra att det kliar lite i ögonen och näsan... :/ Men samtidigt värmer det ju skönt :)
I mitt växthus blev det tre sorter i år. Den ganska svaga Jamaican bell hade jag övervintrat i uterummet sen förra året. Två plantor. Den ena blev nästan manshög.
Två plantor gul habañero blev det också. Vissa av frukterna blev mycket starka... Men den har en mycket god smak. Och så vacker!
Den tredje sorten är en typ av röd spansk peppar, som har medelhetta, är lätt att skära eller klippa så mycket man vill av och gör att jag längtar till indianernas land eller kanske Ungern... hela vintern. Upphängd på tork finns nog inget bättre :) Till slut kan man ju fuska lite och "snabb"torka en del av chilin (får inte gå för fort för då utvecklas inte smakerna som de ska!) så att man kan göra lite egna "chiliflakes" att gnida in filéen med innan den ska på grillen :)
...och i varje frukt finns mängder med kärnor. Varje kärna kan bli en ny planta med massor av frukter... Redan i januari, februari är det dags att så... Lite extra ljus och värme eller testa i köksfönstret! Även köpta chilifrukter har kärnor...


























tisdag 1 juni 2010

Förändring...

Hittade en skiva med trädgårdsbilder från 2004. Knappt jag ser på vissa bilder var de är tagna!!! Kan det ändra sig så mycket på 6 år??? Jo visst har vi ändrat om både en och två och flera gånger... Men ändå!!! Häng med på en liten tidsresa... Då och nu...










































































måndag 31 maj 2010

Ordning...?




Nu börjer det bli ordning i min trädgård... Jo, det är mycket kvar, men största problemet som jag ser det, är att ordning och trädgård inte riktigt går ihop. Jag, ordning och trädgård går inte ihop. Okej, jag och trädgård går bra, men de andra... Hmmm... Gunnel Carlsson myntade för några år sedan i TV-programmet Gröna rum, uttrycket "sillsalladsträdgård". Det tog jag genast till mig. Det passade så bra på min trädgård. Växterna som sår sig får stå kvar där de vill vara... Rimmar inte så bra med ordning, men funkar bra och är ganska trevligt... Men nu är jag lite trött på det där (tillfälligt iaf...). Jag vill att varje växt ska få växa för sig själv. De behöver ju inte växa in i varandra hur som helst... Därav denna nytänkta ordning... De växter som gärna sår sig har blivit många. Akleja, Aklejruta, Stjärnflocka, Temynta, violer osv... Det var roligt att samla ihop dem och få se massverkan. Sen finns det andra som inte sår sig, men som visat sig vara riktiga rymmare. En sån är höstastern. Brer ut sig hur mycket som helst. Och blir det en rotbit kvar i jorden... Vips så har man ett nytt bestånd!!! Men värst är nog ändå den lilla söta... Alltså vitpyttan. Hemma hos min mor och far har det sedan jag var liten funnits ett lagom stort bestånd av vitpytta. Alltid lika söta. Givetvis ville jag ha en bit av den. Perfekt till buketter mm. Rotbiten åkte ner i jorden där den fick plats. Trångt var det givetvis. Förra året bestämde jag mig för att flytta på den, den började sticka ut i andra växter... Jag grävde och drog och trodde jag fått bort den. Hah! Det dök upp små söta, vita blommor lite överallt... I år när det då var storstädning, fanns det givetvis rötter och småplantor överallt. 2-3 meter får ursprungsläget... Inget stort som brer ut sig, men ändå... Givetvis kunde jag inte slänga dem... De fick förpassas till utkanten, till snigelland. Innan jag täckte över rötterna med jord, tittade jag en gång extra på dem. Hmmm. Väldigt lika kvegrötter. Inte så konstigt kanske att de försöker rymma när man börjar gräva runt i dem...


Men tilbaka till ordningen. Allting i naturen går mot kaos. Så kommer även min trädgård att göra igen. Snart. För många fröplantor kommer att dyka upp på fel ställe igen. Och jag kommer att ha svårt för att rensa bort och slänga dem. Men även i trädgården får man väl göra en storstädning då och då...