Ingen kan väl åldras så skönt som tulpanen... Redan mitt i vintern spränger den sig genom marken, för att när solen börjar kika fram, på allvar börja sträcka och töja på sig. Framåt mars-april kan man få se underbara knubbiga knoppar, väntandes på en solig dag, när de kan visa sig i full färgprakt. Sprakande, vitamininjektioner till vintertrötta ögon. Man kryper närmre för att få en liten försiktig titt inuti. Lite så där i smyg. Det känns ganska hemligt och intimt på något sätt... Sen står de där och blommar. De sträcker sig högre och högra mot ljuset. Ljuset som i sin tur blir starkare och starkare ju längre in på den sköna årstiden vi kommer.
Men så en dag... Kronbladen, fortfarande fulla av färg, faller av. Ett efter ett färgar de marken med sina underbara färger... Det är sommar...
Men nu drömmer jag mig i förväg känner jag! Det är ju tulpanerna på bordet jag tänkte skriva om! Än så länge är marken frusen, snön ligger vit som ett täcke till sovande tulpaner utomhus... Men i blomsteraffären! Där finns det tulpaner nu! Bunt efter bunt står de i hinkar och lockar med sina, även de, vitamininjektionsfärger. Man tar hem den lilla tunna bunten tulpaner. Sätter i en vas (i kallt vatten och med plasten på första timmen så klart! :)). Sen händer det. Stjälkarna växer, kalkarna öppnar sig. Buketten blir stor... Men efter några dagar börjar bladen blekna. Inte så kul. Kronbladen gör inte som utomhus att de ramlar av. De rullar ihop sig istället. Stjälkarna vrider sig, tulpanen åldras. Men blomman har ju kvar sin färg! Lite djupare och inte fullt så intensiv. Kronbladen vrider sig konstfullt runt ståndare och pistiller. De är fortfarande vackra! Tulpaner i vas åldras ganska snabbt. Men titta på dem en gång till innan du slänger ut dem. De åldras med skönhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar